Page 11 - 817429_Den vita fjaderns_hemlighet_FLIP PDF

också var jag bara jättetrött. Så trött att jag tyckte att det luktade rök, men det kunde så klart inte stämma.
– Jag ska skriva upp tiden bussen åker åt dig, sa Ida retligt.
Hon grävde i fickan och fick upp ett kvitto, men ingen penna.
– Har du en penna? Glöm det. Jag lånar den här.
Ida sträckte sig mot ett litet bord
som stod bakom oss. På det låg flera fjäderpennor. Den finaste av dem var vit och en smula guldglänsande. Yvig och fluffig. En penna var svart. Och en blå och grön. Den fick mig att tänka på en påfågel. Bredvid stod ett bläckhorn fyllt med svart bläck.
Ida är alltid jätteordentlig. Hon brukar inte röra sånt man inte får röra. Och jag
9